YOU ARE A SOUL

Vad tusan gör cirkus 10 pers här om dagarna? STICK HIT.

Mitt i januar (nu alltså) sticker jag till ett nytt place. Det vill ni inte missa, så nu flyger vi alla tillsammans till www.fridaburell.blogspot.com. Ithoughtiwas stannar alltså här, men det kan vi se som en nystart och följa mig som en person med indentitet istället (wow hon har ETT NAMN) men med samma innehåll som den här bloggen och samma hjärna.

Tänka sig att jag knappt vet vart något som jag har på mig kommer ifrån. Skorna kommer från SkoUno, resten har jag plockat på mig, fått och fått låna.

Ett budskap idag (och ett till förresten, kika HÄR, jag har varit duktig och dokumenterat!):



Ni vet vilka ni är.

Saker som kändes:

När vi la oss på skoltaket bara några dagar efter skolavslutningen för att ingen skulle se oss. För att senare ta skydd med våra pommes frites för att regnet vräkte ned.

När solen gick upp innan jag hann somna och man kunde gå barfota utan att frysa.

Att säga "Hejdå Farmor" och slänga ned rosen som landade på kistan.

Det.

De små pojkarna, som inte kunde ha varit mer än 5 år, sprang barfota från en liten by i Egypten bara för att de hade fått syn på våra buss och ville be om vatten. Fick ont i hjärtat.

ROMEO OCH JULIA: Akt III, scen 2

Kom natt.
Kom Romeo.
Kom, du nattens dag;
För du ska ligga här på nattens vingar
Och skimra vitare än nysnö på en korprygg.
Kom, ljuva natt, svartögda kärleksnatt.
Ge mig min Romeo. Och när jag dör,
Ta honom och skär ut honom i små stjärnor
Så gör han himlens ansikte så fint
Så alla blir förälskade i natten
Och glömmer bort att dyrka solens glans.

Väldigt fina jacka/kavaj som hänger så fint i min garderob. Pussar lite vårdsamt på den. Lindex, 499 kr från början men det satt en 149 kr lapp på den så jag dansade på borden av glädje. Nu ska jag masa mig över till soffan efter att ha spenderat min hela dag i skolan (från det var mörkt tills det blev mörkt, det ni).

Igår kväll när Esther (vars katt attackerade mina fötter klockan mitt i natten när jag befann mig i ett djupt sovade tillstånd) och jag tog en promenad utanför huset och svor över att det var så kallt, idag töar det. Sverige är ett så roligt land som inte tillåter mig att inspireras. Vem blir inspirerad av... Snö? GE MIG VÅR NU!!!!!!!!!

Nu ska jag sluta prata som en typisk svensk - infomera alla om hur vädret är - så istället kan jag stolt säga att jag är ägare till den finaste militärjackan som jag konsumerade idag. Kände att mitt hjärta behövdes klappas om lite nu när jag säkert inte kan befinna mig någon annanstans än i mitt hem för att plugga kommande vecka.

För att hoppa till ännurligare en sak, TACK SÅ MYCKET FÖR ATT NI ÄR SÅ SNÄLLA SÅ JAG FÅR TRÄNINGSVÄRK I KINDERNA. Åh vad söta ni är med era kommentarer, känner inte riktigt att jag är värd det. Men nu ska jag fortsätta leva mitt konstiga liv upp och ned, vara lite arg över en sak och lite besviken också, men le för att livet är underbart (även om det är snö utanför fönstrena) och krama mina vänner.
(tänkte skriva att jag skulle dricka te också, för det ska jag, men det låter som en kliché och töntigt så jag hoppar över det).

Så mycket har hänt som egentligen är så lite. Vem fan bryr sig om det runt om en, träden, löven som intre existerar, snön, jorden och marken när hjärtat pumpar utav nitroglycerin. Själv är jag nog inte så klar i huvudet, men det är jag ju bra på att vara. Jag vill sortera mig in i ett fack där ingen ser mig men samtidigt vill jag skrika "MEN JAG DÅ?!"
Börjar tro att jag är smått galen. Tur att det finns medicin på spotify.

När ditt hjärta inte fungerar som det ska och behöver en maskin som får ditt blod att klättra genom kroppen, till varje cell, till varje muskel och varje organ, hur ska du då kunna älska en person?

Kan tala om att jag var som ett barn på julafton när jag såg mitt paket i posten. FINA JACKA. £45 på asos.com!

1. Jag som trodde vintern var över när det, HÖR OCH HÄPNA, började töa. Men nej då. Under Sveriges vintertid får man inte bli glad eller hoppas för mycket.
2. Finskjortan!

Springer lite upp och ned, ingenting händer. Aaah vill vara sådär jobbigt inspirerad och bara tillverka, tillverka, tillverka. Känner att det är lite roligare att befinns sig i det tillståndet än att känns sin själ flyta runt överallt samtidigt som man själv inte gör något. Hjärnan, samarbeta med mig.
Förresten funderar jag på om jag ska bli en såndär jobbig hurtig människa och skaffa simkort. Låter väl ganska bra ändå? I vatten hör man ändå bara sig själv och man kan inte tänka på någonting. Ge mig frid och andrum, jag behöver ett stort rum (eller vatten, jag skulle vilja vara en fisk) för att kunna vara jag. Nu.